Mariefredsbor oroar sig för änderna

Uppdaterad 17 januari, 2023, Publicerad 17 januari, 2023 – av Katrin Nilsson
Gräsänder behöver öppet vatten.

På sociala medier kan man nu se att många är bekymrade över ändernas situation både i Mariefred och Strängnäs. Under vintern har änderna svårt att hitta mat. Dessutom behöver de öppet vatten för att klara sig, så när isen lägger sig blir det stora problem. 

För många har änderna blivit en del av Mariefred och de har fått ”vänner” i staden. Ett inlägg på Facebook, där en kvinna beskrev änderna på Strandvägen och deras möda att skaffa mat och hålla värmen har fått 461 gillamarkeringar och hjärtan. I kommentarerna kunde man se att många var bekymrade över ändernas situation på vintern. 
Alla änder i Mälardalen flyttar inte söderut.

Eva Söderberg är en av de som engagerat sig för änderna. Hon är känd i Mariefred för sitt arbete med djuren och hon ifrågasätter hur kommunen agerar.  

- I många kommuner tar man ansvar för att mata änderna men det gör inte Strängnäs. Här sätter man upp skyltar i stället för att stoppa människor från att ge dem mat. 

I flödena på sociala medier kan man se en del frågor som ställs till kommunen om varför man inte kan underlätta för den grupp med änder som är kvar över vintern. En fråga är ifall kommunen inte skulle kunna ordna med en pump för att försäkra att det finns öppet vatten. Kristina Svinhufvud, VA- och återvinningsstrateg på Teknik- och servicekontoret svarar att det inte är aktuellt. 

- Vi har inte någon pump och håller öppet nere vid hamnen, för vi vill att de ska hålla sig borta från tätbebyggt område. 

På sommaren klarar sig gräsänderna bra.

Istället föreslår Kristina som en möjlighet att de som är oroade över änderna själva kan samarbeta med någon markägare som bor utanför tätbebyggelsen och skapa en utfodringsplats där. 

- Jag har ingenting emot att man kontaktar markägare och stödfodrar, med rätt foder såklart, och håller öppet vatten till fåglarna. Men Strängnäs kommun har inte för avsikt att göra det inom tätorterna.

Tidigare har Strängnäs kommun haft en pump för att hålla vattnet öppet till sjöfåglar i Mariefreds hamn och det har också varit tillåtet att mata dem. Numera finns alltså skyltar vid vattnet, där det står att det är förbjudet att mata sjöfågel i hela hamnområdet. 

Frågan är vad skylten har för status. Regeln finns nämligen inte med i kommunens ”Allmänna lokala ordningsföreskrifter”. Det har tagits ett beslut om ordningsföreskrifterna i kommunfullmäktige, men då saknades alltså det här förbudet mot fågelmatning i hamnområdet. 

- Det har missats, konstaterar Kristina. 

Något som är en källa till debatt är ifall flyttfåglar som änder stannar kvar på grund av att de blir matade. 

- Att fåglar matas centralt i tätort medför förutom ett ökat antal skadedjur på matplatser också högre risk att fåglarna tappar sitt naturliga beteende och till exempel inte söker sig vidare söderut när deras naturliga föda börjar ta slut in på hösten, säger Kristina.

Eva Söderberg, som i många år matat änderna i Mariefred, menar att det inte stämmer för änderna här.

- Varför ska man inte kunna mata dem? De kommer ändå inte att sticka iväg. Ibland har jag väntat med att mata dem till december – de flyttar inte ändå.  

egeln om förbudet att mata sjöfågel i hamnområdet finns inte med i kommunens ”Allmänna lokala ordningsföreskrifter”.

Matningsförbudet vid vattnet menar hon gör att änderna söker sig upp mot staden. Ifall man kunde mata dem vid vattnet skulle de inte gå runt på stadens gator, säger Eva.

- De går på stan istället och är helt medtagna.

Forskning visar att inte alla änder i Mälardalen flyttar söderut. Om man tittar på orsaken finns inte tillräckligt med underlag för att säga säkert, men att många änder är uppfödda i fångenskap är troligtvis en anledning. Eva är övertygad om att de flesta änderna som stannat över vintern i Mariefred kommer från gårdar som fött upp dem och sedan släppt ut dem för jakt. Hon märker att änderna är väldigt oskygga. 

- Man kan se att de är väldigt tama. De är präglade på människor.

Änderna i Mariefred har alltså många som månar om dem, men det finns också bevis på motsatsen. Två år i rad, 2016 och 2017, blev ett antal änder i Mariefred dödade med råttgift. Kommunens anställda var tvungna att samla in döda och döende änder som låg i vattnet. Händelsen polisanmäldes men ännu har ingen gripits. 

Som helhet engagerar sig många för sjöfåglarna i hela Strängnäs kommun. I Strängnäs matar Djurskyddet till exempel sjöfågel vid reningsverket, där det är öppet vatten. 

Sedan finns det enskilda eldsjälar som Margareta. Hon bor vid Mälaren och har matat änderna i 25 år. Hon började när gården intill där hon bodde började släppa ut änder, som hon märkte inte klarade sig över vintern. På sitt lilla ställe har hon installerat en pump för att hålla vattnet öppet och matar dem där. 

- Nu har jag några hundra som kommer upp hit varje dag. 

Mandarinanden var i Mariefred förra året.

Margareta menar att det är viktigt att mata dem för att hon förstår deras situation. 

- De här änderna kläcks i maskin och sen blir de matade. De tas ifrån sina föräldrar. Under de första dagarna av sitt liv präglas de på människor. De borde ha en mamma som följer dem under ett halvår och lär dem saker, men de har de inte. Mamman skulle tagit dem till flocken, som skulle flyga söderut. 

Jordbruksverket uppskattar att cirka 700 000 fåglar (gräsänder, fasaner och rapphöns) sätts ut varje år i Sverige. Ingen har exakta siffror på hur många av dem som dör samma säsong, men undersökningar som gjorts pekar mot att det är cirka 25% av gräsänderna som skjuts där de sätts ut. Det finns ingen statistik på hur många av de änder som överlever jakten som klarar sin första vinter, men forskning från Högskolan i Kristianstad pekar på att överlevnaden är låg.

- Efter att de släpps ut får de klara sig själva. Det är cyniskt att man inte matar dem under vinterhalvåret, när de har vant sig vid det, säger Margareta.

Strängnäs växer snabbare än planerat – men förråden hänger inte med

Uppdaterad 30 mars, 2026, Publicerad 29 mars, 2026 – av Öfre Slotts Media

Hundratals nya lägenheter byggs runt om i kommunen, men många av dem saknar de förvaringsutrymmen som invånarna är vana vid. Det är en tystlåten baksida av bostadsboomen.

Strängnäs kommun är inne i en av sina mest expansiva perioder på decennier. Kommunens eget mål är att invånarantalet ska öka med 1,5 procent varje år, men i verkligheten har kommunen vuxit med cirka två procent de senaste åren. Siktet är inställt på 50 000 invånare år 2040, och för att möta det behöver kommunen bygga fler bostäder och levande miljöer i hela kommunen under de kommande åren. Strangnas

Byggkranarna syns på flera håll. I Södra stadsskogen ska det byggas 400 bostäder, och i Brobyholm i Åkers Styckebruk är 350 till 500 nya bostäder på gång. I Norra staden vid Eldsund planeras det på sikt för en stad i staden – ett område som kan rymma 11 000 till 14 000 nya invånare, att jämföra med Strängnäs tätort som i dag har drygt 15 000 invånare, enligt lokala rapporter.

Det är imponerande siffror. Men bakom dem döljer sig ett praktiskt problem som sällan diskuteras i planhandlingarna.

Lägenheterna är moderna. Förråden är borta.

De nya bostäderna som nu byggs i Strängnäs är genomgående moderna, energieffektiva och genomtänkt planerade. Något de däremot ofta saknar är stora förvaringsutrymmen. Källare, rymliga förråd och separata garageplatser var länge en självklarhet i svenska bostäder, men i dag är de antingen borttagna för att pressa byggkostnader, eller inräknade som dyra tillval. Detta har gjort att förvaring och förråd i Strängnäs blir mer och mer en lyxvara.

Många av dem som visat intresse för de nya lägenheterna bor inte i Strängnäs i dag, utan är öppna för att flytta från Stockholm. Det är en grupp som ofta bor i villor eller stora lägenheter, och som tar med sig ett helt liv av prylar – cyklar, kajaker, skidutrustning, verktyg, barnvagnar, hobbygrejer – in i ett mer kompakt boende.

Klyftan mellan hur man bodde och hur man bor nu kan bli påtaglig från dag ett.

En nationell trend når Mälardalen

Problemet är inte unikt för Strängnäs. Regeringen gav i juni 2025 Boverket i uppdrag att se över och föreslå lättnader i kraven på fasta förråd i studentbostäder och särskilda boenden för äldre, med tanken att förvaring i stället ska kunna erbjudas efter efterfrågan. Det visar på en tydlig riktningsförändring: förrådet är inte längre en självklar del av bostaden.

I praktiken innebär det att allt fler hushåll behöver lösa sin förvaring på egen hand – antingen genom smarta inredningslösningar hemma, gemensamma utrymmen i fastigheten, eller externa alternativ utanför hemmet.

"Ingen tänker på det förrän flyttbilen är packad"

För den som just har tecknat kontrakt på en ny tvåa i Måsen eller en trea i Södra stadsskogen är frågorna om förvaringsutrymme ofta de sista som dyker upp – och de första som ställer till det på plats.

Strängnäs är en kommun som lockar med sina kvaliteter: närheten till Mälaren, den historiska stadskärnan, snabbtåget mot Stockholm. Strängnäs kombinerar småstadens trygghet och lugn med ett rikt kulturliv och promenadstråk. HSB Det är ett erbjudande som fungerar. Men att leva i en stad som växer snabbt innebär också att infrastrukturen kring det vardagliga livet, inklusive var man förvarar det som inte får plats i lägenheten, behöver hänga med.

Målet är att hälften av de nya invånarna ska bosätta sig i Strängnäs stad, enligt kommunens samhällsbyggnadsstrateg. Det är en ambition som kräver mer än nya husbyggen. Det kräver att hela vardagslogistiken fungerar, inklusive frågan i bakgrunden om var grejerna faktiskt ska stå.

 

Nominera till klimat- och hållbarhetspris

Publicerad 8 augusti, 2025 – av Öfre Slotts Media

Strängnäs kommuns klimat- och hållbarhetspris delas varje år ut till lokala företag och föreningar som gör insatser för en hållbar utveckling.

Fram till den 15 augusti går det att nominera en förening eller ett företag som:  

Främjar människors hälsa, livskvalitet, delaktighet

Återbrukar och minskar avfall

Främjar hållbara transporter

Skapar engagemang och förändring

... eller på andra sätt bidrar till en mer hållbar kommun!

Vinnarna presenteras på näringslivsgalan den 26 september.

Assars leksaksindustri i Mariefred – ett minne blott

Publicerad 8 augusti, 2025 – av Öfre Slotts Media

Trots att det föds allt färre barn i Sverige ökar leksaksförsäljningen varje år med cirka fyra procent, och en studie visar att varje barn i snitt har 536 leksaker. En del tillverkas i Sverige men Kina är den stora distributören.

Sverige har en lång historia när det gäller leksakstillverkning. I Gemla leksaksfabrik i Småland började man tillverka leksaker i trä 1866, och företagets grundare Alexis Westerdahl kallades ”den svenska leksaksindustrins fader”.

Även i Mariefred gjordes det leksaker några år i mitten av 1900-talet. En man som hette Assar Persson bodde några år i staden, och mellan 1945 och 1953 drev han företaget ”Assars leksaksindustri” i Slottsbrinken. Han hade arbetat inom leksaksbranschen sedan femtonårsåldern och fått sin skolning hos Brio i Skåne, och fabrikören Persson var inte rädd för att ta risker när det gällde sitt företag. Tyskland hade varit det stora landet när det gällde leksaker men världskriget som just slutat medförde att tyskarna nu hade viktigare angelägenheter att tänka på.

Den kände Mariefredsbon Olle Karlsson, som gick bort 2012, var bland annat under drygt 40 år styrelseledamot i Mariefreds Hembygdsförening och han kom väl ihåg Assar Persson. Han menade att Assars industri hade ”drag av ett slags amerikansk vilda västern-mentalitet … Assar Persson dök verkligen upp som gubben i lådan, och verksamheten blommade upp i en jädra fart”.

Strengnäs tidning skrev om Assars leksaksindustri på hösten 1947, då den sysselsatte 25 man och dessutom gav hemarbete åt ett tjugotal familjer. Assar ansökte hos kommunen om bygglov för att utvidga verksamheten men fick avslag. Reportern spekulerar i hur framtiden kunde ha blivit för Mariefred om kommunen beslutat annorlunda. Allt tillverkades för hand i Assars leksaksfabrik och alla figurer var handmålade. På 1940- och 50-talet satt det ett fjäderverk i nästan alla leksaker som då skulle dras upp med en nyckel. Sådana tillverkades och monterades i ett växthus som låg en bit längre upp i Slottsbrinken.

Assars industrianläggning var ingen prydnad för Mariefred och krönikören Yan skrev i Strengnäs tidning i mars 1922 om de fula lokalerna som skymde ”den vackra utsikten ned mot stadsbebyggelsen och Gripsholms slott”. Men leksakstillverkningen blev en framgång. Redan ett par år efter starten tillverkades ett åttiotal leksaksmodeller. Det var bilar, bussar, flygmaskiner och olika djur, en del mekaniserade, andra inte. En del blev särskilt omtyckta av barnen, men inte den vaggande pingvinen. Enligt Assar berodde det på att ungarna aldrig sett en riktig pingvin men ”hos eskimåerna hade den nog slagit”.

Assars leksaker exporterades ut över världen men såldes också i källaren under klädbutiken, som Assars fru drev i en lokal med fönster mot Rådhustorget. När Tyskland och Japan åter satte i gång sin leksakstillverkning kunde inte Assar konkurrera med sin leksaker utan lade ner verksamheten i början på 1950-talet och flyttade från Mariefred. Men inkomsterna hade gett honom möjlighet att bygga ett nytt, fint hus i Slottsbrinken.

Så här stod det i Strengnäs tidning 1947. 

”De fåtal leksaker, som har funnits kvar i familjens ägo, har överlåtits till Fredrik Åström i Mariefred. Min förhoppning är, att dessa tillsammans med Fredrik Åströms övriga leksaker från Assars Leksaksindustri skall utgöra grunden till en utställning i Mariefred kanske på Gripsholms Värdshus.”

/Birgitta Markendahl

Krönika: Vissna vingar

Uppdaterad 1 november, 2024, Publicerad 1 november, 2024 – av Jennifer Lundkvist

Ibland blir inte saker som man hade tänkt sig, men jag tror att allt händer av en anledning. Just nu behöver vår lilla, familjära lokaltidning en liten paus. Det har varit några jobbiga år för vår lilla mås, som har fått flyga i motvind under en tid och nu behöver vila sina vissna vingar och ladda om.

Sedan jag för drygt två och ett halvt år sedan började frilansa för tidningen hade jag ingen aning om hur många spännande möten det skulle leda till. Jag har skrivit 291 artiklar totalt, rest runt i Måsenområdet och upptäckt både platser och människor som gör samhället lite bättre, lite klokare och lite rikare.

Bland mina starkaste möten finns exempelvis Solveig från Nykvarn, som jag och min praktikant träffade förra året. Vi blev hembjudna till henne och var där i nästan två timmar. Hon visade bilder och berättade om sina livserfarenheter, bjöd på hembakad sockerkaka och visade sina barbie- och bebiskläder som hon sytt, stickat och virkat.

Det var ett otroligt hemtrevligt möte och i slutet av veckan sa min praktikant Love: ”Jag kommer aldrig glömma Solveig”.

Jag tänker på alla funktionärer, eldsjälar, kreativa själar och företagare som jag har träffat. Statsminister, grundskolechef, författare, konstnärer och människor med en fascinerande historia.

Jag minns också Mari som precis hade fått en egen lokal till sin verksamhet. Det var drygt en halvmeter snö ute och jag fick köra över snön för att kunna ”parkera”. Under vårt samtal satt jag med mobilen och förlängde parkeringstiden flera gånger. Till sist hade det gått över två timmar! Vi hade det himla trevligt och hon sa att jag var ”en glad prick” som hade gjort hennes dag. Men det var hon som gjorde min.

MT/Måsen har gett mig möjligheten att få lära känna området och kommunerna på en helt ny nivå, öppnat upp ögonen för allt som finns och alla aktiviteter och satsningar som görs samt gett mig ett stort nätverk av människor.

Men nu är det dags för ett nytt kapitel. Måsen behöver vila sina vingar, och jag skriver därför min sista (?) introtext. När måsen vill och kan flyga igen återstår att se, men till dess vill jag bara säga tack för mig.

I det här sista numret av MT/Måsen får du läsa om den stora satsningen kring matematik på grundskolorna i Strängnäs kommun, om skogsvandringen i Ulvaskogen, om fåglarna på årets höstsalong och om den prisbelönta konditorns besök på Han i Hörnet i Mariefred.

Trevlig läsning – och välkommen tillbaka!