https://mariefredstidning.se/kultur/palle-danielssons-vanner-minns-en-musikalisk-hjalte/

Åkers styckebruk

Palle Danielssons vänner minns ”en musikalisk hjälte”

Publicerad 6 juni, 2024 – av Katrin Nilsson

Sorgen är stor efter beskedet att musikern Palle Danielsson gått bort. Palle, som var en högt aktad musiker både nationellt och internationellt hade också ett speciellt band till Strängnäs och Mariefred. Han bodde i Åkers styckebruk och just när sommaren stod i vackraste blom brukade han en gång om året spela i Mariefred med sina vänner.

Palle Danielsson gick bort 18 maj. Han blev 77 år. Palle bodde tillsammans med sin fru, konstnären Ulla Löf på landet utanför Åkers styckebruk.

Kontrabasen var Palles instrument och han spelade genom åren med många av de stora namnen inom jazzmusiken, som Bill Evans, Jan Garbarek, Michel Petrucciani, Charles Lloyd, Elvin Jones och Keith Jarrett.

I en SR-dokumentär av Berit Nygren från 2021 berättar jazztrummisen Peter Erskine som spelat med Palle.

”Det var allt jag ville att musik skulle vara. Palles spel var äventyrligt, lyriskt, bergfast, fritt, rytmiskt kreativt och med en perfekt intonation…Palle representerar en modern vändpunkt i musiken…varje konsert och varje ton har varit en gåva. Han är en musikalisk hjälte för mig.” (Radioinslaget sändes första gången i Jazzradion den 17 oktober 2021)

Palles musikaliska talang upptäcktes tidigt och han uppträdde redan som barn tillsammans med sin syster Monica Dominique. Det var också Monica som tidigt förstod hans fascination för basen och gav honom hans första kontrabas när han var 14 år gammal.

Bie Seipel, som i många år var ordförande i föreningen Jazz i Mariefred, träffade Palle första gången när han tillsammans med Ulla besökte Bies butik, som låg där Jerners rum finns idag.

- Palle och hans fru Ulla brukade komma in och handla där, berättar Bie.

Bie, som själv är uppvuxen med jazzmusiken, tyckte det var synd att när det bodde en riktigt stor jazzstjärna i kommunen han nästan aldrig spelade här. När Bie fyllde femtio önskade hon sig därför en jazzkonsert.

- Jag berättade för mina vänner att jag inte ville ha en kristallvas utan en konsert.

Det blev en utomhuskonsert i Lottenlund, där alla musikälskare var välkomna att lyssna på Palle och hans fantastiska musikervänner.

Allt var ganska enkelt och scenen var en lånad släpkärra, men det var ändå upprinnelsen till konserterna med Palle, som en del år senare skulle bli en tradition i Mariefred. Konserterna arrangerades av föreningen Jazz i Mariefred och döptes till Palle och hans vänner.

Palle hade ett omisskännligt sätt att spela, berättar Mariefredsbon Olle Rådström

- Det var så lätt att höra att det var han.

Olle var under många år med och arrangerade Palles sommarkonserter i Mariefred. Inledningsvis hade Jazz i Mariefred sin verksamhet på Grafikens hus, men efter att det brunnit ner erbjöds föreningen att ha konserterna på slottet.

- Hit kom både utländska och svenska musiker och spelade. Vi har haft gräddan av svenska jazzeliten här, berättar Olle.

Till en början arrangerade de bara Palle och hans vänner en gång per år.

- Det var två dagar, fredag och lördag, på Grafikens hus med Palle. Så körde vi flera somrar, vi hade inte mer under året.

Den senaste konserten var 2021. Det här året var det också 20-årsjubileum för Palle och hans vänner. På grund av pandemin hade publiken begränsats till 40 personer. Medverkande var Per Ruskträsk Johansson, sax, Palle Danielsson, bas, Calle Bagge, piano och Chris Montgomery på trummor.

- Det var en fantastiskt bra konsert, minns Olle.

Palle var så säker på tonen, melodin och samspelet med övriga musiker.

- Jag tror alla musiker som spelade med honom uppfattade honom som något i hästväg.

På samma gång var Palle väldigt ödmjuk.

- Han visste nog själv att han var duktig, men han förhävde sig aldrig. Han tog aldrig upp det, men han kunde sitt hantverk och sitt instrument.

Han hade också oerhört mycket humor, både privat och på konserterna, förklarar Olle.

- Det var lekfullt när han spelade. Han tog yrket på allvar, men med glimten i ögat.

- Om det till exempel var en mobiltelefon som gick igång på en konsert fångade han upp den lilla melodin och fick med den på ett ögonblick.

Palle spelade ända sedan han var liten tillsammans med sin syster Monica Dominique. De har också uppträtt två gånger tillsammans i Mariefred.

- Det var fantastiskt bra. Första gången var på Grafikens hus och sedan framträdde de för några år sedan i Rikssalen på slottet. Deras samspel är helt unikt, redan från att de var barn.

För Jazz i Mariefred hade Palle oerhört stor betydelse, betonar Olle.

- Palle och hans vänner har alltid varit höjdpunkten på året.

Ur en av Sigge Nordahls berättelser

Uppdaterad 1 april, 2026, Publicerad 30 mars, 2026 – av Öfre Slotts Media

Öfre Slotts Media
ville@ofreslottsmedia.se

Flera gånger tidigare har MT/Måsen plockat upp gamla historier från Mariefred berättade av Sigge Nordahl och illustrerade av Harry Karlsson. Dagens historia är hämtad ur häftet ”Mariefredsfigurer i helg och söcken” och författaren skriver själv i förordet: ”Från skuggornas värld dra några av de gestalter förbi, som förr varit verksamma i vår stad.”

Dagens berättelse har den långa titeln ”När ’Fina i Fågelsångens’ ko rumsterade i Setterholms skoaffär.” Denna dramatiska händelse utspelade sig strax före första världskriget, alltså i början av 1900-talet. Livet flöt lugnt och fridfullt i den lilla staden Mariefred, men nere vid sjöstranden var det den här dagen livligt. Det var tvättgummorna som klappade kläder nere vid bryggan och använde då ett särskilt klappträ för att slå ut tvättvattnet ur kläderna. Ofta berättar Nordahl episoder med tidstypiska detaljer för att sena tiders barn ska få en bild av forna tiders Mariefred. Småpojkar, ”barfotatassar” lekte med sina segelbåtar och idyllen verkade total – även om kvinnornas arbete naturligtvis var mycket tungt.

Inne i centrum av staden var det inte lugnt och detta ståhej berodde på Fina Karlssons ko, som den här dagen var sugen på lite äventyr. Fina och kon bodde ute vid Fågelsången och för det mesta var kon nöjd med att gå och beta vid stranden där, men just den här dagen hade hon gripits av leda och ville utöka sitt revir. ”Upptäckarglädjen har ju i alla tider stimulerat både människor och djur, det vet man”, skriver Nordahl. När kon kom fram till fattigstugan, som fanns på den tiden och låg till höger om Djurgårdsporten – i närheten av den så kallade "Vita skolan”, började småpojkarna jaga henne ”och Finas ko fick ett nervsammanbrott”. Hon rusade upp mot Kihlboms garveri – ett för en ko farligt ställe. Många kohudar hade Kihlbom garvat i sina dagar, men det visste nog inte kossan.

Hon fortsatte Vattugatan upp men fick hejda sig vid Mari Mihis rådhustrappa och hamnade på torget, där Idas slaktarbod fanns – ännu ett farligt ställe, eftersom hon ofta sålde kokött. Pojkarna var efter kon hela tiden och stressade henne. Men plötsligt såg hon räddningen. Där låg Setterholms skoaffär och skomakarverkstad. Dörren var öppen och hon rusade in och nu blev det ”en villervalla utan like”. Hon fick upp dörren till skomakarverkstaden där gubben Holmér och skomakare Eriksson satt och lagade skor i godan ro. ”Hon knuffade ner lästhyllor, bord och stolar, vände runt på pliggdosor och blötbaljor, och nu vart den sista villan värre än den första.” Till slut lyckades ändå karlarna få ut henne på bakgården och poliser tillkallades. En av dem försökte fånga kon genom att kasta lasso kring kohornen, men han ”var rakt ingen cow-boys” och misslyckades. Till slut kom en lugn och sansad människa som förstod sig på kossor och hon lät sig snällt bindas ”och färden ställdes åter till de mera rogivande betesmarkerna ute vid Fågelsången”.

När Sigge Nordahl skriver sina berättelser från Mariefred får läsaren samtidigt en bra bild av livet i staden – så annorlunda på den tiden. Vi får en berättelse om fotogenlampans intåg, som var en stor händelse. I en annan bjuds vi in i dåtidens fattigstuga och en tredje berättar om den traditionella julslakten. Mariefreds siste gravare får några sidor i häftet, och några andra upptas av historien om författarens egen hund som ”umgicks med borgmästare Mari-Mihi”. Berättelsen om ”Lykttändare Eklund” avslutar detta häftet som illustrerats av den kände Mariefredsbon Harry Karlsson.

/Birgitta Löfving

Som ett skimrande sagoland

Uppdaterad 1 april, 2026, Publicerad 30 mars, 2026 – av Öfre Slotts Media

Öfre Slotts Media
ville@ofreslottsmedia.se

Storögda hjortar, en flicka i en guldskimrande båt och strandfåglar på parad är några av de varelser man just nu kan möta på Multeum. Konstnären Kira Malmstens verk fyller konsthallen med en både fridfull och lite oroväckande närvaro.

Inspirationen hämtar Kira från livet självt och från materialen hon använder, som garn, textil och koppar. Ibland möts djuren och människorna i verken, ibland inte.

- Jag har en bakgrund som jordbrukare. Det är naturen och själva skapelsen jag har som klangbotten. Hela undret på något sätt.

Här finns både textilkonst och verk som är konstruerade av metalltråd. Konstverken har skapats under många år.

Det sköra livet är utställningens namn.

- Jag tänker att livet är skört och vi borde ha varit lite mer försiktiga. Livet är ömtåligt som en fjärilsvinge.

I utställningen finns många djur. Kira funderar mycket över hur människan har övertaget och använder sig av dem.

- Hela naturen och djuren är så utsatta av människornas framfart. De har ingen talan utan får bara lov att finna sig. Det är det som är så sorgligt och smärtsamt

Kira sörjer över att både tama och vilda djur är utsatta för människans godtycke.

- Jag har varit på griserier och sett hur suggorna står instängda i bås när de ska grisa. Vi tar oss sådana otroliga friheter när vi handskas med djur.

På samma gång tar vi inte hand om oss själva särskilt bra heller, säger Kira.

- Människor borde ju vara mot sig själva som de är mot en hund. Man tvingar inte en hund att röka 20 cigaretter om dagen, eller dricka sprit.

Dessutom motionerar man hunden.

- Man borde vara lika snäll mot sig själv som man är mot en hund.

I konsten är djuren också en slags stämning för Kira.

- Ett djur är nästan som en färg. Man får en viss känsla när man ser en häst, en fågel eller en groda.

På bildväven Sorg står en kvinna i röd klänning omgiven av svarta fåglar. Hon håller en av dem i famnen. Man vet inte ifall det är ömsint eller inte. De andra fåglarna ser ut att attackera henne.

- Jag var 38, hade fyra barn och var jordbrukarhustru. Det var en jobbig period i livet.

Kiras konstverk får man tolka själv, förklarar hon.

- Jag försöker skapa en stämning och sedan kanske var och en upplever någonting själv också. Det kan vara något som jag inte alls känt. Så måste det få vara.

I april bjuder Multeum in till ett samtal med Kira om inspiration, men ibland har Kira inte lust att göra någonting alls.

- Men då är det bara att vänta tills inspirationen kommer.

Kira skissar oftast inte. Hon börjar spontant med materialet och sedan växer konstverket fram.

- Som den senaste väven, I citronfjärilarnas tid, där jag började med tio fötter. Då måste man ju fortsätta.

På väven står en flicka med ett klot i händerna omgiven av två hjortar. Det blir tio fötter i botten av duken. Fötterna kastar också en skugga på väggen bakom.

- Det får en att fundera över vad som är verkligt och inte. Det är spännande.

Kira är lycklig över att få ställa ut på Multeum.

- Jag hade ingen relation till Strängnäs tidigare, men nu har jag det. Det är en jättefin liten stad.

Multeum är också ett fantastiskt ställe att visa sin konst på, tycker Kira.

- Det är så roligt med ett bibliotek. Att det kommer besökare som kanske inte hade tänkt gå på utställning. Människor tittar på konsten och man börjar ofta prata. Jag har fått så många positiva reaktioner här.

/Katrin Nilsson

Cold Case vid Gripsholms slott

Uppdaterad 1 april, 2026, Publicerad 30 mars, 2026 – av Öfre Slotts Media

Öfre Slotts Media
ville@ofreslottsmedia.se

Ett tragiskt mord vid Gripsholms slott? Nej, vilken tur att det bara är ett roligt spel som fem gymnasietjejer har skapat. Med sin analoga mordgåta, hoppas de kunna minska mobilanvändandet och ge människor en rolig social aktivitet.

Vendela Karlsson, Ida Lindgren, Selma Viborg, Ella Gabrielson och Moa Byström går alla på Grillska gymnasiet i Eskilstuna. Förra året startade de sitt UF-företag Cold Case och skapade en mordgåta. MT/Måsen träffar dem på Gripsholms värdshus.

- Den handlar om en nedlagd utredning, ett så kallat ”Cold Case”, förklarar Ella.

Det börjar med en klassåterträff på Gripsholms värdshus.

- Vi har tagit typiska personligheter som brukar vara med i sådana här historier. Det är ett ganska tacksamt tema, förklarar Selma.

Att komma igång var kanske allra svårast, fortsätter hon.

- Vad gör vi nu tänkte vi? Det fanns så många möjligheter.

Det har varit en intensiv tid.

- Att hålla alla deadlines har varit tufft och vi har jobbat många timmar efter skolan.

De som spelar får ett bevismaterial i ett kuvert. Genom att gå igenom det ska man kunna lösa mordfallet. Här finns en nedlagd mordutredning, förhörsprotokoll, en tidningsartikel, ett klassfoto och andra dokument där man kan hitta ledtrådar.

- Fotona har vi gjort genom AI, resten av materialet har gruppen tillverkat och skrivit själva, förklarar Ida.

Språket var en utmaning. De behövde hitta de olika karaktärernas särdrag.

- Vi var tvungna att fundera över hur alla pratar. Hur talar till exempel en polis och vad använder de för termer, förklarar Vendela.

För att kvalitetssäkra har de medan de jobbat med mordgåtan haft provgrupper som spelat. Mordgåtan ska vara spännande och klurig att lösa, men ändå inte alltför svår.

- Det har varit knepigt att lägga spelet på lagom nivå och vi har fått ändra en del varefter.

Mordgåtan tar ofta runt tre timmar att spela. De som har gjort det snabbast har blivit klara på en och halv. Man kan spela i lag och på det sättet blir det en social aktivitet.

- Det passar när man till exempel sitter tillsammans och äter, säger Selma.

När man beslutat vem man tror är mördaren öppnar man facit.

- Men min familj kunde till exempel inte komma överens, så det blev två grupper som trodde att det var olika mördare, berättar Ella.

De startade företaget i september 2025 och redan på julmarknaden förra året var de klara. Då sålde de 20 spel och nu har de sammanlagt sålt 81.

I maj måste de avsluta företaget. Det ingår i kursen.

- Vi vet inte vad vi gör med spelet när vi lägger ned företaget. Det återstår att se, säger Vendela.

I arbetet med UF-företaget får elever på gymnasiet praktisk erfarenhet av företagande. Ett UF-företag ska startas, drivas och avslutas samma läsår. Under den tiden ska man ha hunnit prova att göra en affärsplan, öppna bankkonto med mera.

- Det här har gett oss många viktiga lärdomar, förklarar Ida

Alla i företaget har olika ansvarsområden som VD, ekonomiansvarig, produktionsansvarig etcetera.

- Vi har olika roller men vi samarbetar hela tiden. Vi har också kommit varandra närmare under den här tiden, säger Selma.

Ibland har de velat lite olika saker.

- Då har vi diskuterade vad vi ska göra, berättar Vendela.

Det har aldrig blivit någon allvarlig konflikt. Alla tycker att det har varit berikande och roligt att jobba tillsammans.

- Vi fick slå våra kloka huvuden ihop. Det har varit en kurvig väg men nu är vi alla nöjda, säger Ella.

/Katrin Nilsson

Maja väntas åter i trafik efter haveri

Uppdaterad 1 april, 2026, Publicerad 30 mars, 2026 – av Öfre Slotts Media

Öfre Slotts Media
ville@ofreslottsmedia.se

Pannan är renoverad och rederiet satsar på en ny säsong för s/s Mariefred. Om allt är godkänt efter de sista kontrollerna av pannan och provkörningarna kommer Maja till Mariefred på Ångans dag 6 juni.

MT/Måsen träffar Lars Berglöf, ordförande för rederiet Gripsholms-Mariefreds Ångfartygsaktiebolag (GMÅA) på Älvsjömässan, där Stiftelsen skärgårdsbåten deltar på Allt för sjön. Här har han nöjet att berätta för alla engagerade mässbesökare att man räknar med att s/s Mariefred kör i sommar. - Det är en lättnad. Jag tyckte det var fruktansvärt tråkigt när det tog stopp förra året just när allt såg så bra ut.

Till montern på ”Allt för sjön” kommer båtintresserade från hela landet.

- Folk blir glada över det stora arbetet som gjorts på s/s Mariefred.

Som MT/Måsen tidigare skrivit om inträffade i slutet av juni 2025 ett läckage i ångpannan på s/s Mariefred. Kontrollorganet Kiwa konstaterade att flera av tuberna läckte och bedömde att orsaken var en torrkokning.

Kiwa rekommenderade rederiet att man skulle byta samtliga tuber. ”När pannan är tom på tuber kan undersökning av flamugnar, eldrör och frontgavelplåt utföras för att kontrollera torrkokningens effekter på materialen.” (Kiwas kontrollrapport 15 juli)

Rederiet följde rekommendationen och bytte alla tuberna för att inte riskera nya problem, förklarar Lars.

- Det har gått bra med reparationerna och de nya tuberna är på plats.

Pannan var i oväntat bra skick.

- Det visste vi inte innan, men den fick klart godkänt. Nu vågar vi satsa på att fortsätta trafiken.

Under reparationerna har s/s Mariefred legat på Beckholmen. För arbetet har rederiet anlitat Tomas Blomström som är rutinerad och ansedd i branschen, berättar Hannu Lehmus, ledamot i GMÅA och ordförande för Föreningen ångfartyget Mariefreds Vänner

- Tomas har gjort ett fantastiskt jobb och kommer också fortsatt vara teknikansvarig på båten samt hjälpa till med personalrekryteringar.

Efter torrkokningen tillsatte rederiet en utredningsman som lämnat en rapport.

- Man skulle tänka sig att det är en incidentgranskning. Men uppdraget var att titta på hur hela organisationen kring rederiet fungerar. Utifrån rapporten har vi också dedikerat ytterligare personal för att arbeta med säkerhetsfrågor, förklarar Hannu.

Primärt på en ångbåt är att bevaka vattennivån i pannan. Nu vill rederiet som en säkerhetsåtgärd montera in en tredje nivåmätare med larmfunktion.

- Det skulle bli som en väckarklocka helt enkelt, som larmar ifall vattennivån blir för låg.

Förra året tillsattes också en ny VD, Nils Cronholm ersatte Kjell Nordeman. Det var enligt Hannu ett beslut från rederiet och ett önskemål från huvudägaren KG Knutsson.

- Rapporten visar inte att vi måste byta VD.

Kostnaderna för reparationerna landade på cirka 1,5 miljoner, vilket man har säkrat pengar för. Men på samma gång är man nu i visst behov av tillskott för den fortsatta driften, berättar Hannu.

- Vi kommer att göra ett upprop för att ge människor möjlighet att bidra med medel.

På s/s Mariefreds hemsida finns nu en preliminär turlista för turerna mellan Mariefred och Stockholm med start 6 juni och avslutning 2 augusti. Premiärturen är tänkt att bli på Skärgårdsbåtens dag 3 juni.

- Det är några dagar färre än vi planerade förra året, berättar Lars Berglöf.

Om allt är som det ska med båten blir det inom kort städning och vårrustning, förklarar han.

- Jag ser fram emot den här sommarsäsongen.

/Katrin Nilsson