Krönika: Vissna vingar

Uppdaterad 1 november, 2024, Publicerad 1 november, 2024 – av Jennifer Lundkvist

Ibland blir inte saker som man hade tänkt sig, men jag tror att allt händer av en anledning. Just nu behöver vår lilla, familjära lokaltidning en liten paus. Det har varit några jobbiga år för vår lilla mås, som har fått flyga i motvind under en tid och nu behöver vila sina vissna vingar och ladda om.

Sedan jag för drygt två och ett halvt år sedan började frilansa för tidningen hade jag ingen aning om hur många spännande möten det skulle leda till. Jag har skrivit 291 artiklar totalt, rest runt i Måsenområdet och upptäckt både platser och människor som gör samhället lite bättre, lite klokare och lite rikare.

Bland mina starkaste möten finns exempelvis Solveig från Nykvarn, som jag och min praktikant träffade förra året. Vi blev hembjudna till henne och var där i nästan två timmar. Hon visade bilder och berättade om sina livserfarenheter, bjöd på hembakad sockerkaka och visade sina barbie- och bebiskläder som hon sytt, stickat och virkat.

Det var ett otroligt hemtrevligt möte och i slutet av veckan sa min praktikant Love: ”Jag kommer aldrig glömma Solveig”.

Jag tänker på alla funktionärer, eldsjälar, kreativa själar och företagare som jag har träffat. Statsminister, grundskolechef, författare, konstnärer och människor med en fascinerande historia.

Jag minns också Mari som precis hade fått en egen lokal till sin verksamhet. Det var drygt en halvmeter snö ute och jag fick köra över snön för att kunna ”parkera”. Under vårt samtal satt jag med mobilen och förlängde parkeringstiden flera gånger. Till sist hade det gått över två timmar! Vi hade det himla trevligt och hon sa att jag var ”en glad prick” som hade gjort hennes dag. Men det var hon som gjorde min.

MT/Måsen har gett mig möjligheten att få lära känna området och kommunerna på en helt ny nivå, öppnat upp ögonen för allt som finns och alla aktiviteter och satsningar som görs samt gett mig ett stort nätverk av människor.

Men nu är det dags för ett nytt kapitel. Måsen behöver vila sina vingar, och jag skriver därför min sista (?) introtext. När måsen vill och kan flyga igen återstår att se, men till dess vill jag bara säga tack för mig.

I det här sista numret av MT/Måsen får du läsa om den stora satsningen kring matematik på grundskolorna i Strängnäs kommun, om skogsvandringen i Ulvaskogen, om fåglarna på årets höstsalong och om den prisbelönta konditorns besök på Han i Hörnet i Mariefred.

Trevlig läsning – och välkommen tillbaka!

Ur en av Sigge Nordahls berättelser

Uppdaterad 1 april, 2026, Publicerad 30 mars, 2026 – av Öfre Slotts Media

Flera gånger tidigare har MT/Måsen plockat upp gamla historier från Mariefred berättade av Sigge Nordahl och illustrerade av Harry Karlsson. Dagens historia är hämtad ur häftet ”Mariefredsfigurer i helg och söcken” och författaren skriver själv i förordet: ”Från skuggornas värld dra några av de gestalter förbi, som förr varit verksamma i vår stad.”

Dagens berättelse har den långa titeln ”När ’Fina i Fågelsångens’ ko rumsterade i Setterholms skoaffär.” Denna dramatiska händelse utspelade sig strax före första världskriget, alltså i början av 1900-talet. Livet flöt lugnt och fridfullt i den lilla staden Mariefred, men nere vid sjöstranden var det den här dagen livligt. Det var tvättgummorna som klappade kläder nere vid bryggan och använde då ett särskilt klappträ för att slå ut tvättvattnet ur kläderna. Ofta berättar Nordahl episoder med tidstypiska detaljer för att sena tiders barn ska få en bild av forna tiders Mariefred. Småpojkar, ”barfotatassar”  lekte med sina segelbåtar och idyllen verkade total – även om kvinnornas arbete naturligtvis var mycket tungt.

Inne i centrum av staden var det inte lugnt och detta ståhej berodde på Fina Karlssons ko, som den här dagen var sugen på lite äventyr. Fina och kon bodde ute vid Fågelsången och för det mesta var kon nöjd med att gå och beta vid stranden där, men just den här dagen hade hon gripits av leda och ville utöka sitt revir. ”Upptäckarglädjen har ju i alla tider stimulerat både människor och djur, det vet man”, skriver Nordahl. När kon kom fram till fattigstugan, som fanns på den tiden och låg till höger om Djurgårdsporteni närheten av den så kallade "Vita skolan”, började småpojkarna jaga henne ”och Finas ko fick ett nervsammanbrott”. Hon rusade upp mot Kihlboms garveri – ett för en ko farligt ställe. Många kohudar hade Kihlbom garvat i sina dagar, men det visste nog inte kossan.

Hon fortsatte Vattugatan upp men fick hejda sig vid Mari Mihis rådhustrappa och hamnade på torget, där Idas slaktarbod fanns – ännu ett farligt ställe, eftersom hon ofta sålde kokött. Pojkarna var efter kon hela tiden och stressade henne. Men plötsligt såg hon räddningen. Där låg Setterholms skoaffär och skomakarverkstad. Dörren var öppen och hon rusade in och nu blev det ”en villervalla utan like”. Hon fick upp dörren till skomakarverkstaden där gubben Holmér och skomakare Eriksson satt och lagade skor i godan ro. ”Hon knuffade ner lästhyllor, bord och stolar, vände runt på pliggdosor och blötbaljor, och nu vart den sista villan värre än den första.” Till slut lyckades ändå karlarna få ut henne på bakgården och poliser tillkallades. En av dem försökte fånga kon genom att kasta lasso kring kohornen, men han ”var rakt ingen cow-boys” och misslyckades. Till slut kom en lugn och sansad människa som förstod sig på kossor och hon lät sig snällt bindas  ”och färden ställdes åter till de mera rogivande betesmarkerna ute vid Fågelsången”.

När Sigge Nordahl skriver sina berättelser från Mariefred får läsaren samtidigt en bra bild av livet i staden – så annorlunda på den tiden. Vi får en berättelse om fotogenlampans intåg, som var en stor händelse. I en annan bjuds vi in i dåtidens fattigstuga och en tredje berättar om den traditionella julslakten. Mariefreds siste gravare får några sidor i häftet, och några andra upptas av historien om författarens egen hund som ”umgicks med borgmästare Mari-Mihi”. Berättelsen om ”Lykttändare Eklund” avslutar detta häftet som illustrerats av den kände Mariefredsbon Harry Karlsson.

/Birgitta Löfving

Maja väntas åter i trafik efter haveri

Uppdaterad 1 april, 2026, Publicerad 30 mars, 2026 – av Öfre Slotts Media

Pannan är renoverad och rederiet satsar på en ny säsong för s/s Mariefred. Om allt är godkänt efter de sista kontrollerna av pannan och provkörningarna kommer Maja till Mariefred på Ångans dag 6 juni.

MT/Måsen träffar Lars Berglöf, ordförande för rederiet Gripsholms-Mariefreds Ångfartygsaktiebolag (GMÅA) på Älvsjömässan, där Stiftelsen skärgårdsbåten deltar på Allt för sjön. Här har han nöjet att berätta för alla engagerade mässbesökare att man räknar med att s/s Mariefred kör i sommar. - Det är en lättnad. Jag tyckte det var fruktansvärt tråkigt när det tog stopp förra året just när allt såg så bra ut.

Till montern på ”Allt för sjön” kommer båtintresserade från hela landet.

- Folk blir glada över det stora arbetet som gjorts på s/s Mariefred.

Som MT/Måsen tidigare skrivit om inträffade i slutet av juni 2025 ett läckage i ångpannan på s/s Mariefred. Kontrollorganet Kiwa konstaterade att flera av tuberna läckte och bedömde att orsaken var en torrkokning.

Kiwa rekommenderade rederiet att man skulle byta samtliga tuber. ”När pannan är tom på tuber kan undersökning av flamugnar, eldrör och frontgavelplåt utföras för att kontrollera torrkokningens effekter på materialen.” (Kiwas kontrollrapport 15 juli)

Rederiet följde rekommendationen och bytte alla tuberna för att inte riskera nya problem, förklarar Lars.

- Det har gått bra med reparationerna och de nya tuberna är på plats.

Pannan var i oväntat bra skick.

- Det visste vi inte innan, men den fick klart godkänt. Nu vågar vi satsa på att fortsätta trafiken.

Under reparationerna har s/s Mariefred legat på Beckholmen. För arbetet har rederiet anlitat Tomas Blomström som är rutinerad och ansedd i branschen, berättar Hannu Lehmus, ledamot i GMÅA och ordförande för Föreningen ångfartyget Mariefreds Vänner

- Tomas har gjort ett fantastiskt jobb och kommer också fortsatt vara teknikansvarig på båten samt hjälpa till med personalrekryteringar.

Efter torrkokningen tillsatte rederiet en utredningsman som lämnat en rapport.

- Man skulle tänka sig att det är en incidentgranskning. Men uppdraget var att titta på hur hela organisationen kring rederiet fungerar. Utifrån rapporten har vi också dedikerat ytterligare personal för att arbeta med säkerhetsfrågor, förklarar Hannu.

Primärt på en ångbåt är att bevaka vattennivån i pannan. Nu vill rederiet som en säkerhetsåtgärd montera in en tredje nivåmätare med larmfunktion.

- Det skulle bli som en väckarklocka helt enkelt, som larmar ifall vattennivån blir för låg.

Förra året tillsattes också en ny VD, Nils Cronholm ersatte Kjell Nordeman. Det var enligt Hannu ett beslut från rederiet och ett önskemål från huvudägaren KG Knutsson.

- Rapporten visar inte att vi måste byta VD.

Kostnaderna för reparationerna landade på cirka 1,5 miljoner, vilket man har säkrat pengar för. Men på samma gång är man nu i visst behov av tillskott för den fortsatta driften, berättar Hannu.

- Vi kommer att göra ett upprop för att ge människor möjlighet att bidra med medel.

På s/s Mariefreds hemsida finns nu en preliminär turlista för turerna mellan Mariefred och Stockholm med start 6 juni och avslutning 2 augusti. Premiärturen är tänkt att bli på Skärgårdsbåtens dag 3 juni.

- Det är några dagar färre än vi planerade förra året, berättar Lars Berglöf.

Om allt är som det ska med båten blir det inom kort städning och vårrustning, förklarar han.

- Jag ser fram emot den här sommarsäsongen.

/Katrin Nilsson

Strängnäs växer snabbare än planerat – men förråden hänger inte med

Uppdaterad 30 mars, 2026, Publicerad 29 mars, 2026 – av Öfre Slotts Media

Hundratals nya lägenheter byggs runt om i kommunen, men många av dem saknar de förvaringsutrymmen som invånarna är vana vid. Det är en tystlåten baksida av bostadsboomen.

Strängnäs kommun är inne i en av sina mest expansiva perioder på decennier. Kommunens eget mål är att invånarantalet ska öka med 1,5 procent varje år, men i verkligheten har kommunen vuxit med cirka två procent de senaste åren. Siktet är inställt på 50 000 invånare år 2040, och för att möta det behöver kommunen bygga fler bostäder och levande miljöer i hela kommunen under de kommande åren. Strangnas

Byggkranarna syns på flera håll. I Södra stadsskogen ska det byggas 400 bostäder, och i Brobyholm i Åkers Styckebruk är 350 till 500 nya bostäder på gång. I Norra staden vid Eldsund planeras det på sikt för en stad i staden – ett område som kan rymma 11 000 till 14 000 nya invånare, att jämföra med Strängnäs tätort som i dag har drygt 15 000 invånare, enligt lokala rapporter.

Det är imponerande siffror. Men bakom dem döljer sig ett praktiskt problem som sällan diskuteras i planhandlingarna.

Lägenheterna är moderna. Förråden är borta.

De nya bostäderna som nu byggs i Strängnäs är genomgående moderna, energieffektiva och genomtänkt planerade. Något de däremot ofta saknar är stora förvaringsutrymmen. Källare, rymliga förråd och separata garageplatser var länge en självklarhet i svenska bostäder, men i dag är de antingen borttagna för att pressa byggkostnader, eller inräknade som dyra tillval. Detta har gjort att förvaring och förråd i Strängnäs blir mer och mer en lyxvara.

Många av dem som visat intresse för de nya lägenheterna bor inte i Strängnäs i dag, utan är öppna för att flytta från Stockholm. Det är en grupp som ofta bor i villor eller stora lägenheter, och som tar med sig ett helt liv av prylar – cyklar, kajaker, skidutrustning, verktyg, barnvagnar, hobbygrejer – in i ett mer kompakt boende.

Klyftan mellan hur man bodde och hur man bor nu kan bli påtaglig från dag ett.

En nationell trend når Mälardalen

Problemet är inte unikt för Strängnäs. Regeringen gav i juni 2025 Boverket i uppdrag att se över och föreslå lättnader i kraven på fasta förråd i studentbostäder och särskilda boenden för äldre, med tanken att förvaring i stället ska kunna erbjudas efter efterfrågan. Det visar på en tydlig riktningsförändring: förrådet är inte längre en självklar del av bostaden.

I praktiken innebär det att allt fler hushåll behöver lösa sin förvaring på egen hand – antingen genom smarta inredningslösningar hemma, gemensamma utrymmen i fastigheten, eller externa alternativ utanför hemmet.

"Ingen tänker på det förrän flyttbilen är packad"

För den som just har tecknat kontrakt på en ny tvåa i Måsen eller en trea i Södra stadsskogen är frågorna om förvaringsutrymme ofta de sista som dyker upp – och de första som ställer till det på plats.

Strängnäs är en kommun som lockar med sina kvaliteter: närheten till Mälaren, den historiska stadskärnan, snabbtåget mot Stockholm. Strängnäs kombinerar småstadens trygghet och lugn med ett rikt kulturliv och promenadstråk. HSB Det är ett erbjudande som fungerar. Men att leva i en stad som växer snabbt innebär också att infrastrukturen kring det vardagliga livet, inklusive var man förvarar det som inte får plats i lägenheten, behöver hänga med.

Målet är att hälften av de nya invånarna ska bosätta sig i Strängnäs stad, enligt kommunens samhällsbyggnadsstrateg. Det är en ambition som kräver mer än nya husbyggen. Det kräver att hela vardagslogistiken fungerar, inklusive frågan i bakgrunden om var grejerna faktiskt ska stå.

 

Hej! Snart är det vår!

Uppdaterad 30 mars, 2026, Publicerad 16 mars, 2026 – av Öfre Slotts Media

Vi kommer att skriva lite krönikor om trädgård framöver. Det känns roligt!

Planen är att ge lite matiga tips om det som hör trädgård till.

Vi fick ju faktiskt en vinter i år!

Inget slaskande runt i blötsnö veckor i sträck, utan isande kyla, snö, skidspår, skridsko-isar och pulkabackar. Härligt ändå!

När sedan snön smälter, solen börjar värma och fåglarna kvittrar, då den första dagen när man känner att nu är våren på gång…

Då är det som att trycka på en knapp, många börjar tänka ’trädgård’. Jord, fröer, odling, sätta potatis…göra upp en plan för sommaren, räfsa och påta i jorden eller fixa fint på balkongen.

Då händer också ofta något märkligt hos vissa (läs män), de bara måste ta sågen i handen och resolut gå ut för att ’beskära’ fruktträden.

Många tror, för att ett träd ska anses beskuret så ska i princip allt

rakas bort från kronan varje år. Efter denna ’rakning’ blir trädet jättestressat och börja skjuta nya hundratals skott för att kompensera för bladmassan den förlorat då det rakades året innan.

De nya skotten, så kallade vattenskott, är alla de små pinnar som sticker rakt upp på träd som blivit behandlade på ovan givna sätt.

Här följer nu en liten uppmaning eller en lagom uppläxning, som jag finner mig nödgad att skriva.

Vi måste vara rädd om våra fruktträd!

Ta inte bort alla vattenskott!

Trädet har ett rotsystem att försörja och kapar man bort för mycket så svarar det med att skjuta massor av nya skott för att kunna bilda nya blad. Det blir en ond cirkel.

För att bryta det behöver man beskära varsamt och rätt, man tar aldrig mer än max ca 30% av kronan och det är jätteviktigt hur grenarna och skotten tas bort!

Lämna inte tappar dvs små stumpar, ’rockhängare’, som sticker ut, då kan trädet inte läka såret som blir när man tagit bort en gren.

Träd som beskurits på detta hårda sätt år efter år blir till slut försvagade och sjuka.

När trädet måste lägga all energi på att bilda ny bladmassa, försummas även bildandet av fruktved, där frukten utvecklas, och det blir färre frukter.

Vill man inte ha så mycket frukt kan man beskära mer av fruktskotten istället.

Det är svårt att beskriva beskärning i en text. Detta är bara en kort resumé av ett stort och viktigt ämne.

Glöm inte att det faktiskt finns utbildade människor inom ämnet som tur är.

Hjälp finns att få!

Ta det varligt med våra fruktträd vi vill ju att de ska leva länge!

Hej från

Ninna

Trädgårdsmästare, Smedjans trädgård i Mariefred