Pannan är renoverad och rederiet satsar på en ny säsong för s/s Mariefred. Om allt är godkänt efter de sista kontrollerna av pannan och provkörningarna kommer Maja till Mariefred på Ångans dag 6 juni.

MT/Måsen träffar Lars Berglöf, ordförande för rederiet Gripsholms-Mariefreds Ångfartygsaktiebolag (GMÅA) på Älvsjömässan, där Stiftelsen skärgårdsbåten deltar på Allt för sjön. Här har han nöjet att berätta för alla engagerade mässbesökare att man räknar med att s/s Mariefred kör i sommar. - Det är en lättnad. Jag tyckte det var fruktansvärt tråkigt när det tog stopp förra året just när allt såg så bra ut.

Till montern på ”Allt för sjön” kommer båtintresserade från hela landet.

- Folk blir glada över det stora arbetet som gjorts på s/s Mariefred.

Som MT/Måsen tidigare skrivit om inträffade i slutet av juni 2025 ett läckage i ångpannan på s/s Mariefred. Kontrollorganet Kiwa konstaterade att flera av tuberna läckte och bedömde att orsaken var en torrkokning.

Kiwa rekommenderade rederiet att man skulle byta samtliga tuber. ”När pannan är tom på tuber kan undersökning av flamugnar, eldrör och frontgavelplåt utföras för att kontrollera torrkokningens effekter på materialen.” (Kiwas kontrollrapport 15 juli)

Rederiet följde rekommendationen och bytte alla tuberna för att inte riskera nya problem, förklarar Lars.

- Det har gått bra med reparationerna och de nya tuberna är på plats.

Pannan var i oväntat bra skick.

- Det visste vi inte innan, men den fick klart godkänt. Nu vågar vi satsa på att fortsätta trafiken.

Under reparationerna har s/s Mariefred legat på Beckholmen. För arbetet har rederiet anlitat Tomas Blomström som är rutinerad och ansedd i branschen, berättar Hannu Lehmus, ledamot i GMÅA och ordförande för Föreningen ångfartyget Mariefreds Vänner

- Tomas har gjort ett fantastiskt jobb och kommer också fortsatt vara teknikansvarig på båten samt hjälpa till med personalrekryteringar.

Efter torrkokningen tillsatte rederiet en utredningsman som lämnat en rapport.

- Man skulle tänka sig att det är en incidentgranskning. Men uppdraget var att titta på hur hela organisationen kring rederiet fungerar. Utifrån rapporten har vi också dedikerat ytterligare personal för att arbeta med säkerhetsfrågor, förklarar Hannu.

Primärt på en ångbåt är att bevaka vattennivån i pannan. Nu vill rederiet som en säkerhetsåtgärd montera in en tredje nivåmätare med larmfunktion.

- Det skulle bli som en väckarklocka helt enkelt, som larmar ifall vattennivån blir för låg.

Förra året tillsattes också en ny VD, Nils Cronholm ersatte Kjell Nordeman. Det var enligt Hannu ett beslut från rederiet och ett önskemål från huvudägaren KG Knutsson.

- Rapporten visar inte att vi måste byta VD.

Kostnaderna för reparationerna landade på cirka 1,5 miljoner, vilket man har säkrat pengar för. Men på samma gång är man nu i visst behov av tillskott för den fortsatta driften, berättar Hannu.

- Vi kommer att göra ett upprop för att ge människor möjlighet att bidra med medel.

På s/s Mariefreds hemsida finns nu en preliminär turlista för turerna mellan Mariefred och Stockholm med start 6 juni och avslutning 2 augusti. Premiärturen är tänkt att bli på Skärgårdsbåtens dag 3 juni.

- Det är några dagar färre än vi planerade förra året, berättar Lars Berglöf.

Om allt är som det ska med båten blir det inom kort städning och vårrustning, förklarar han.

- Jag ser fram emot den här sommarsäsongen.

/Katrin Nilsson

Flera gånger tidigare har MT/Måsen plockat upp gamla historier från Mariefred berättade av Sigge Nordahl och illustrerade av Harry Karlsson. Dagens historia är hämtad ur häftet ”Mariefredsfigurer i helg och söcken” och författaren skriver själv i förordet: ”Från skuggornas värld dra några av de gestalter förbi, som förr varit verksamma i vår stad.”

Dagens berättelse har den långa titeln ”När ’Fina i Fågelsångens’ ko rumsterade i Setterholms skoaffär.” Denna dramatiska händelse utspelade sig strax före första världskriget, alltså i början av 1900-talet. Livet flöt lugnt och fridfullt i den lilla staden Mariefred, men nere vid sjöstranden var det den här dagen livligt. Det var tvättgummorna som klappade kläder nere vid bryggan och använde då ett särskilt klappträ för att slå ut tvättvattnet ur kläderna. Ofta berättar Nordahl episoder med tidstypiska detaljer för att sena tiders barn ska få en bild av forna tiders Mariefred. Småpojkar, ”barfotatassar”  lekte med sina segelbåtar och idyllen verkade total – även om kvinnornas arbete naturligtvis var mycket tungt.

Inne i centrum av staden var det inte lugnt och detta ståhej berodde på Fina Karlssons ko, som den här dagen var sugen på lite äventyr. Fina och kon bodde ute vid Fågelsången och för det mesta var kon nöjd med att gå och beta vid stranden där, men just den här dagen hade hon gripits av leda och ville utöka sitt revir. ”Upptäckarglädjen har ju i alla tider stimulerat både människor och djur, det vet man”, skriver Nordahl. När kon kom fram till fattigstugan, som fanns på den tiden och låg till höger om Djurgårdsporten – i närheten av den så kallade "Vita skolan”, började småpojkarna jaga henne ”och Finas ko fick ett nervsammanbrott”. Hon rusade upp mot Kihlboms garveri – ett för en ko farligt ställe. Många kohudar hade Kihlbom garvat i sina dagar, men det visste nog inte kossan.

Hon fortsatte Vattugatan upp men fick hejda sig vid Mari Mihis rådhustrappa och hamnade på torget, där Idas slaktarbod fanns – ännu ett farligt ställe, eftersom hon ofta sålde kokött. Pojkarna var efter kon hela tiden och stressade henne. Men plötsligt såg hon räddningen. Där låg Setterholms skoaffär och skomakarverkstad. Dörren var öppen och hon rusade in och nu blev det ”en villervalla utan like”. Hon fick upp dörren till skomakarverkstaden där gubben Holmér och skomakare Eriksson satt och lagade skor i godan ro. ”Hon knuffade ner lästhyllor, bord och stolar, vände runt på pliggdosor och blötbaljor, och nu vart den sista villan värre än den första.” Till slut lyckades ändå karlarna få ut henne på bakgården och poliser tillkallades. En av dem försökte fånga kon genom att kasta lasso kring kohornen, men han ”var rakt ingen cow-boys” och misslyckades. Till slut kom en lugn och sansad människa som förstod sig på kossor och hon lät sig snällt bindas  ”och färden ställdes åter till de mera rogivande betesmarkerna ute vid Fågelsången”.

När Sigge Nordahl skriver sina berättelser från Mariefred får läsaren samtidigt en bra bild av livet i staden – så annorlunda på den tiden. Vi får en berättelse om fotogenlampans intåg, som var en stor händelse. I en annan bjuds vi in i dåtidens fattigstuga och en tredje berättar om den traditionella julslakten. Mariefreds siste gravare får några sidor i häftet, och några andra upptas av historien om författarens egen hund som ”umgicks med borgmästare Mari-Mihi”. Berättelsen om ”Lykttändare Eklund” avslutar detta häftet som illustrerats av den kände Mariefredsbon Harry Karlsson.

/Birgitta Löfving

Två snusdosor kan se nästan likadana ut men ändå skilja sig åt på flera väsentliga punkter. Det gäller inte bara styrka utan också vilken typ av produkt det är, hur prillan är utformad och hur mycket dosan innehåller. Den som bara läser namnet riskerar därför att missa sådant som kan vara viktigt för valet. Just därför är texten på dosan värd några sekunders extra uppmärksamhet.

Var allt bättre förr?
Tidigare var det ofta enkelt att snabbt förstå vad en dosa snus innehöll. Det räckte att känna igen märket och se om det gällde lös eller portion. I dag finns det fler typer av produkter och mer information på dosorna. Därför räcker det inte alltid att titta på namnet om man vill förstå vilken sorts snus det handlar om.

Märkningen har blivit mer omfattande och olika uppgifter ligger ofta nära varandra. En del är produktnamn. Andra ord visar typ, styrka eller storlek. Det gör det svårare att snabbt se vad som faktiskt skiljer en dosa från en annan. För den som jämför flera alternativ blir det därför viktigare att läsa mer än bara det som presenteras med de största bokstäverna på locket.

Styrkan är inte alltid så lätt att uttyda
Styrkan är viktig för valet, men just den uppgiften är ofta svår att jämföra rakt av. På en dosa står det stark eller extra stark. På en annan syns en siffra. Ibland finns också pluppar som ska ge en snabb fingervisning. Problemet är att de här systemen inte alltid betyder samma sak från en produkt till en annan.

Olika tillverkare använder olika skalor och samma ord kan därför betyda olika. Det gäller också plupparna, som ser tydliga ut men inte alltid går att översätta direkt mellan olika märken. Den uppgift som oftast säger mest är mängden nikotin per portion, men den kan vara lätt att missa om den står i mindre stil. För den som vill förstå innehållet av nikotin bättre räcker det därför inte att bara läsa ett “styrkeord”.

Det spelar också roll hur siffran anges. På vissa dosor står nikotinhalten i mg per portion eller per påse, på andra i mg per gram. Det kan låta som en liten skillnad men jämförelsen blir svårare att göra om två märken inte räknar på samma sätt.

Vad mini och slim faktiskt säger
Ord som mini, slim, normal och large finns där av en anledning. När sortimentet breddades under slutet av 2000-talet och början av 2010-talet började fler portionsformat lyftas fram på dosorna. En del ville ha mindre och mer diskreta prillor medan andra föredrog smalare eller längre portioner.

I företagens beskrivningar lyftes just sådana egenskaper fram. Slim och lång beskrevs som smalare och mer diskreta och mini som ett mindre format. Det var alltså inte bara fråga om nya namn utan om en utveckling av produktens form. Det blev ett sätt att visa skillnader som annars inte alltid syns direkt på dosan.

Det är också därför de här beteckningarna är värda att läsa. De säger inget om smaken och inte heller om styrkan. De beskriver helt enkelt prillans storlek och form. Eftersom de ofta står nära produktnamnet är de lätta att läsa som en del av namnet. Ofta är det de här små orden som visar hur produkterna skiljer sig åt i praktiken.

Det lilla ordet som ändrar allt
En av de viktigaste uppgifterna på dosan är ofta den som syns minst, nämligen vilken typ av produkt det handlar om. Det kan vara lössnus, portionssnus eller vitt snus. Samtidigt är dosorna ofta märkta med smak, till exempel mint, citrus, bär eller lakrits, och det är inte sällan den uppgiften som syns tydligast först. Men benämningen på smaken säger mindre om vilken sorts produkt det faktiskt är. Just därför är raden om produkttyp viktig att läsa, även när smaken dominerar på locket.

Det finstilta säger mer än man tror
I det finstilta står ofta sådant som nikotinhalt i mg per portion eller mg per gram, antal portioner, nettovikt, vikt per prilla och vilka övriga ingredienser snuset innehåller. Där kan det också framgå tydligare vilken typ av produkt det handlar om. Det är uppgifter som sällan får den största platsen på dosan, men som ofta är avgörande vid jämförelsen mellan två alternativ.

Det är också här de små skillnaderna blir synliga. En dosa kan till exempel ha färre portioner än en annan trots att den ser lika stor ut. Det finstilta ska därför inte ses som enbart bara kompletterande information. Det är ofta där märkningen blir konkret.

Märkning för sortering och återvinning
På en del dosor finns det också symboler eller text om hur förpackningen ska sorteras när den är tom. Ofta handlar det om vilket material dosan är gjord av, till exempel plast eller papper. Sådan märkning finns redan i dag för att göra sorteringen lättare för konsumenten. Även den typen av uppgifter har alltså blivit en del av det som kan stå på dosan.

Från den 12 augusti 2028 skärps dessutom reglerna för denna typ av märkning, enligt EU:s nya regler för förpackningar. Bland annat ställs det krav på angivandet av andelen återvunnet material i plastförpackningar.